Micke Herrström är en av de producenter i Sverige med tyngst CV. Thåström-klassikern Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal? Herrström bakom spakarna. Osslers mäktiga trippel Krank, Ett brus och Stas? Samma sak där. Vidare kan även Fatboy, Ane Brun, Moneybrother och Kristofer Åström nämnas. Herrström är med andra ord en jävel på ljud.
På hans fjärde soloalbum (men första under namnet Micke Herrström Skelett) är det tydligt att förmågan alltjämt hänger i. Han har skrotat gitarrer och livetrummor och istället gått all in på tät, sluten elektronik. Soundet är ofta minimalistiskt och klaustrofobiskt, och bäst blir det på öppnaren och tillika titelspåret och efterföljande light-bodyn ”OCD”. En annan höjdpunkt är den schizofrena stalkerpärlan ”Isabel” (som också bjuder på en återanvändning av Billy Idols odödliga ”White Wedding”-riff). Textmässigt rör sig Herrström kring sjukdom, död och samhällelig och personlig kollaps – men inte utan galghumor och glimt i ögat. /482mhz
När Thåströms och den svenska rockelitens favoritproducent tolkar The Forest låter det mer tidiga Depeche Mode än The Cure, men det gör ju ingenting alls. När han tar det hela vägen ut i synthpopen är det alldeles strålande, och bland det helt egenskrivna rekommenderas I tårarnas dal särskilt./Nöjesguiden
Med ambitionen att bara använda sig av instrument han inte behärskade mejslades det fram låtar med trummaskiner och synthar. Resultatet är strålande./Ung Musik
